Återfunna Vingarne visas på Millesgården

Cinema Queers festivalchefer Oscar Eriksson och Melissa Lindgren .

Alla som befinner sig i Stockholm onsdag 15 november har chansen att se en av stumfilmserans återfunna verk. Mauritz StillersVingarne”, en av de tidigaste filmerna som anses skildra homosexualitet.

Visningen sker i samarbete med Cinema Queer. Oscar Eriksson, som tillsammans med Melissa Lindgren är festivalchef för Cinema Queer var snäll och svarade på några frågor om valet av film:

– Vi visade Mauritz Stillers Vingarne som öppningsfilm tidigare i år på Historiska museet. Filmen, som hade sin premiär 1916, var den första film med någon representation av homosexuell kärlek/åtrå. Då vi hade tema historia så passade det väldigt bra. Mauritz Stiller ska ha blivit inspirerad av Carls Milles staty och då kändes en specialvisning på Millesgården självklart!

Hur tydligt tror ni det queera temat var för filmens samtida publik? Hur skiljer det sig från en modern publik?

– 1916 var homosexualitet fortfarande förbjudet (avkriminaliserades 1944) och det var helt omöjligt att öppet visa HBTQ-representation på vita duken.  I Vingarne är det väldigt subtilt, men som med många äldre verk oavsett om det handlar om film, konst, musik eller någon annan konstform, så handlar det om läsning: Det finns helt klart queera inslag i filmen och genom att göra en queer läsning av filmen så syns det ännu mer! Man måste helt enkelt sätta på sig lite andra glasögon när man ser filmen!

– När den kom 1916 så var det något av en skandal av flera anledningar. Mauritz Stiller var en kontroversiell regissör på många sätt och tiden när filmen kom var väldigt turbulent inte bara i Sverige utan i hela världen. Varken temat eller filmen mottogs speciellt bra och filmen försvann snabbt från biograferna och sedan helt. Länge trodde man att alla kopior var förstörda och det var först nu i år som den gick att restaurera. När publiken nu återser den så är det både som en queer-klassiker och en viktig bit svensk filmhistoria, vi  hoppas att många har glädje av filmen!

Har ni något mer spännande att berätta om visningen?

– Visningen på Millesgården kommer vara helt unik, vi sätter in filmen i en kontext där den aldrig visats men som inspirerade den för över 100 år sedan. Det ska bli oerhört spännande att se filmen på Millesgården och vi hoppas verkligen att publiken ska uppskatta filmen och musiken!

Millesgården har kvällsöppet mellan 17:00 och 20:00 för visningen

Flyttfynd: Nosferatu i färg

Nosferatu-affisch för filmvisningJa, ibland flyttar man. Ibland packar man upp kartonger. Då kan såna här fina fynd dyka upp. Den snygga postern är från en live-visning av Nosferatu i Uppsala som undertecknad missade, men i alla falla gladdes åt i princip.

Och, självklart norpades den inte förrän efter visningen var över, något annat hade ju varit omoraliskt.

Extra snyggt att affischens färgskala påminner om de tintade partierna i filmen, där de nattliga scenerna går i blått. Stumfilmsbloggen lägger ut texten om Murnaus skräckklasiker här.

Ny kamera med historiska rötter

Under våren har forskare vid Lunds universitet tagit fram en kamera som har en kapacitet motsvarande fem biljoner bilder i sekunden. Kameran, som skapats av forskare inom förbränningsteknik, ska användas för att kunna ta bilder av till exempel en kemisk reaktion.

Själva forskningen bakom kameran kan du läsa mer om i Nature, men det som är extra festligt är hänvisningen till den 24 bilder långa historiska animationen The Horse in Motion, som syns i presentationsfilmen. Den historiska filmen, som visar kapplöpningshästen Sallie Gardner i galopp längs en bana där stillbildskameror löses ut allteftersom hon passerar dem, spelades in år 1878. (Om den nu kan räknas som en film – men det är en annan diskussion).

Lunds universitet presenterar filmen: 

The Horse in motion:
Animationen The Horse in Motion

 

 

 

 

 

 

 

Stillbilder från The Horse in Motion

Cinemateket inleder med restaurerad Häxan

Filmaffisch för Häxan från 1922En av den skandinaviska stumfilmserans kultklassiker är först ut när Cinemakeket i Stockholm inleder vårens säsong. 10 januari visas Benjamin Christensens (1879–1959) Häxan, som restaurerats med ursprunglig kolorering för att vara så lik premiärversionen som möjligt. Visningen ackompanjeras av de altid lika hörvärda musikerna i Matti Bye ensemble.

Även om det är för sina skräckscener, där bland annat regissören själv uppträder som Djävulen, som Häxan blivit känd är den inte en renodlad skräckfilm. Christensen gav filmen undertiteln “ett kulturhistoriskt föredrag” – och filmen efterliknar i mångt och mycket just ett föredrag, med målet att förstå hur häxprocesserna kunde ske.

Så här skrev Stumfilmsbloggen om filmen i en längre recension: ” Även om specialeffekterna är spektakulära, och den mörka, färgade scenbilden intressant, är ett av de starkaste intrycken från Häxan Christensens försök att förstå häxjakten. Han antar den moderna människans förklaringar, om vetenskap och psykiska sjukdomar. Men numera är 1920-talet inte längre den moderna tiden. För en nutida tittare skaver förklaringen om att de som en gång ansåg sig besatta av djävulen själv, egentligen skulle höra hemma i diagnosen hysterika. Kanske handlar skavandet om att besatthet och hysteri finns kvar under andra namn även i vår moderna kultur. Och ännu är är den inget som helt går att bota. Häxan pekar i sin undervisande ton på hur alla tiders sanningar ändrar utseende i det historiska perspektivet”.

Golem tar plats på museum

I höst har Stumfilmsbloggen besökt FW Murnaus  och Marlene Dietrichs hemland: Tyskland! I Berlin finns inte bara ett gäng charmerande små kvartersbiografer utan även en hel drös spännande museum. På att av dem: Judisches Museum, visas just nu utställningen GOLEM.

Här finns bland annat skisser för hur golemen i Paul Wegeners klassiska film, Der Golem, från 1920, som med sin tolkning av den gamla golem-myten blåste nytt liv i bilden av lerjätten.

De skisserna ser ut så här:

Skiss från Der Golem

Der Golem följdes av den numera försvunna Der Golem und die Tänzerin, ungefär ”Golemen och dansösen”, som också regisserades av Wegener. Idag är filmen försvunnen, men affischen finns att beskåda på utställningen.

Filmaffisch, Der Golem und die Tänzerin

Och som en bonus. Här är en läskig golemstaty från samma utställning:

Golem-staty med hatt ur badkar.